Då kommer del 3 C: Är inte så säker på om kapitlet kommer bli långt eller inte, men vi får se C: Förresten ska jag börja göra inläggen lite annorlunda tror jag C:

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta har hänt: *fortfarande flashback* "Tomorrow, I'll take your innocence" sa pappa. Han hade aldrig våldtagit mig förut, men jag hade alltid fruktat att den dagen skulle komma. Jag ville inte förlora min oskuld när jag bara var 17 år, och speciellt inte till pappa. Det var då jag bestämde mig. Jag skulle rymma. Den dagen planerade jag allting. Jag väntade på natten för att kunna göra det mest riskabla i hela mitt liv, rymma från en mördare.

Jag hade tagit på mig en grön tjocktröja och ett par gråa mjukisbyxor och gjort en slarvig fläta av mitt långa, blonda hår. Jag hade listat ut hur man kunde klättra ner från mitt rum till marken, för det var ingen idé att ta dörren eftersom att pappa hade låst den. Jag skrev en lapp som jag sedan lämnade på min säng, 'I can play that game too -Your little and "stupid" daughter xx' skrev jag på den. Jag lämnade min telefon i rummet för att jag visste att pappa skulle kunna spåra den och hitta mig om jag hade den med mig. Jag är inte så dum som pappa tror. Jag väntade en stund för att vara helt säker på att pappa sov. Jag kunde inte riskera något, då kunde hela planen förstöras och mitt liv kunde bli ännu värre än det redan var. Jag hörde snarkningar från pappas rum och var nu redo att fly till ett bättre liv. Jag öppnade mitt fönster och märkte att det duggade lite därute, men lite regn skulle inte hindra mig från att fly. Jag satte min ena fot i ett litet hål i väggen strax under fönstret. Jag hittade ett till litet hål att sätta den andra foten i. Det gick ganska bra att klättra, men efter ett tag hörde jag min sovrumsdörr öppnas. Jag hörde fotsteg. "Damn it" sa jag tyst för mig själv. Fotstegen kom närmare fönstret och till slut såg jag pappa. "You didn't think about close the window? you stupid little bitch. I wont let you escape before I take your innocence" Log pappa ondskefullt. "You'll never get my innocence!" skrek jag och försökte klättra fortare, och det gick rätt bra om jag ska va ärlig. Pappa försvann från fönstret och jag visste precis vart han skulle. Han fick inte hinna före mig ner så jag klättrade fortare. Just när jag nuddade marken låstes ytterdörren upp. Jag började springa. "You wont get away!" Jag svarade inte, utan fortsatte bara att springa. Jag kände en brinnande smärta precis under axeln. Jag såg en blodig kniv ligga på marken framför mig. Då insåg jag vad som kan ha hänt. Men jag hade inte tid att titta hur illa armen var. jag kom till ett högt staket som jag snabbt klättrade över. Armen värkte och jag kunde inte hålla tårarna inne, de strömmade ner för mina kinder. Pappa var inte lika snabb över staketet och jag fick lite försprång, men han var mig fortfarande hack i häl. Jag hörde att pappa blev mer och mer andfådd. "You got away this time, but I will find you and I will kill you" Ropade han efter mig, hans fotsteg blev tystare och tystare. Jag sprang in på några till gator till och till slut vågade jag titta bakåt och såg då att pappa inte följde efter mig längre. Jag hittade en rätt tom gata. Där stod det en telefonkiosk. Jag bestämde mig för att sätta mig och vila emot den. Jag tittade på min arm, den värkte riktigt mycket. När jag såg såret höll jag på att svimma, det var blod överallt och såret var riktigt djupt. Jag vart äcklad och ville inte titta på det mer. Jag hade varit vaken länge den här dagen och var jättetrött. Jag somnade.

*Slut på flashback*

Då hade jag alltså vaknat. Det spöregnade och jag frös, hade ont i armen och jag grät. Jag kom ihåg allt som hade hänt och trodde då att detta var slutet på mitt liv. Jag trodde att jag skulle frysa ihjäl, eller att pappa skulle hitta mig. Det var då jag såg en skugga. "Dad" viskade jag. Nu skulle mitt liv bli ett rent helvete. Pappa hade hittat mig. Det här kunde inte vara sant. Mitt liv kunde inte sluta såhär.

Louis Perspektiv

Jag, Niall, Liam, Zayn och Harry var hemma hos min familj och hälsade på. Min mamma har just fått reda på att hon är gravid med tvillingar. Det ska bli kul med nya syskon, men jag hoppas att en av dom är en kille, då jag inte har någon brorsa. Vi var riktigt många hemma hos oss, det var inte bara min familj och killarna, utan det var Zayn's flickvän Perrie, Liam's flickvän Danielle och Harry's flickvän Alexie också. Ska jag vara ärlig så gillar jag inte Alexie. Det är inte för den där 'Larry Stylinson' grejen, jag lovar, utan det är bara nåt som känns fel med henne, men jag vet inte vad bara. Men jag är Harrys bästa vän,så det är ju klart att jag stöttar honom. Men ingen av killarna (förutom Harry) gillar henne så mycket faktiskt, men vi säger inget till Harry, för han har äntligen hittat en tjej som han är lycklig med. Nu är det bara Niall kvar som inte har någon flickvän, jag har en, Eleanor, men hon kunde inte komma idag, vilket var synd för jag har inte träffat henne på evigheter. Vi försöker hjälpa Niall att hitta en tjej som är speciell för honom, men han säger alltid att hans prinsessa är på väg, han måste bara vänta på henne. Men iallafall tänkte jag och Niall att vi skulle ha lite "grabbtid", så vi tänkte att vi skulle gå ut ett tag. Men det gick inte så bra eftersom att alla mina systrar ville följa med. "We need some boy time, girls" Sa jag. "But c'mon, you see each other everyday! and we haven't seen you for like hundred years!" Sa Fizzy. "well, okey, you are right, I see them almost everyday, but Niall hasn't got a girlfriend you know, and he needs to get away from all girls for a little while. but we won't be out for long, I promise" Svarade jag. Fizzy gav med sig till slut. Jag och Niall bestämde oss för att gå på en gata där det nästan aldrig var folk, då det var för riskabelt att möta fans. Såklart älskar vi dom jättemycket, men det kan bli rätt farligt att möta för många fans om man inte har vakter. Vi gick ut och märkte att det spöregnade. Klockan var typ elva och det var mörkt, rätt kallt och väldigt lite människor ute. Vi pratade jättemycket. "Niall, how do you describe your 'dream princess'? I mean, how does she looks like? How's her personality?" Frågade jag, för jag tänkde inte ge upp, jag tänkde hjälpa Niall att hitta sin 'prinsessa'. "Actually, I don't know. But when I meet her, i will now if she's my princess or not" Log Niall. Dåså, då är det bara att testa med alla tjejer man kan få tag i, och sen är resten upp till Niall. Vi kom till en helt öde gata, eller inte helt öde. Vi såg någon sitta ihopkrupen mot en telefonkiosk. "I'll go and see if that person is ok" Sa jag till Niall och gick närmare telefonkiosken. "Don't kill me" viskade personen som satt vid telefonkiosken. "Why should I?" frågade jag, lite förvirrad. "I- I'm so sorry, I- I thought You were D- dad" Sa Personen lite högre och jag hörde på rösten att det var en ung tjej. "Why does your dad want to kill you?" Frågade jag. "umh.. Well, It's a long story" Svarade tjejen och hennes röst darrade, hon hade troligen gråtit. "Niall come here" Sa jag. Han kom och ställde sig bredvid mig. "Do you need help and somewhere to stay over the night?" Frågade jag. Hon nickade bara. "I'll help you get up, take my hand" Sa jag och sträckte ut min hand. Hon tog tag i den och jag drog upp den. "ouch" Sa hon. "Oh, i'm so sorry, did I hurt you?" Frågade jag, en aning orolig. "No, or a little bit, but I hurt my arm and I forgot it and yeah" Sa hon. Jag nickade. "I bet you're tired and your arm hurt, we can carry you home" Erbjöd jag. "Umh, I think I can walk myself" svarade hon. "Okay" sa jag. Vi började gå hemåt. "By the way, what's your name?" Frågade Niall. "Oh, April Houston" Log hon. Både jag och Niall log vi med. Vi var utanför min familjs hus nu. Jag öppnade dörren. "We're home!" Ropade jag. Fizzy kom ner för trappan. "Hi guys! And umh, erh.." Sa hon. "This is April" Log Niall. "Ok- OMG YOUR ARM! YOU'RE BLEEDING!" sa Fizzy och kollade förvånat på Aprils arm. Och vi hade inte sett det ute, för att det var så mörkt, men gud vad den blödde. Hela axeln var täckt av blod. April såg också förvånad ut när hon kollade ner på sin arm. "Come here, we'll take care of that" Sa Fizzy och log. Hon tog tag i Aprils friska hand och tog med henne upp för trappan. Jag och Niall följde efter.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt om det är kort, men jag har skrivit i flera timmar och typ haft helt slut på idéer :3 Hoppas ni gillade det iallafall! :D hare bra, mwihihiihi >:3

Då kommer del två nu då C: skrev på mobilen förra gången därför blev bilden konstig då och sen somnade jag när jag skrev, så därför blev inlägget rätt kort C; Men nu är jag pigg och förhoppningsvis blir den här delen längre C: Enjoy! C:

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta har hänt: *minne av det som började för 10 år sedan* Jag tog telefonen och slog in '911'. "What's your emergency?" Sa en kvinna. "I think my dad just killed my mum" Svarade jag tyst. "where are you?" Frågade kvinnan. "Flower street 17, Doncaster" Svarade jag, ännu tystare. "we'll send over polices as fast as we can" Sa kvinnan. "ok, bye" svarade jag tyst. "bye, be careful" sa kvinnan och jag la på. Poliserna kom efter bara några minuter.

                                                            Del 2                                                                                                        

Jag gick ut från huset och gömde mig bakom en buske så att pappa inte skulle märka mig. Poliserna gick ur sina bilar och tog upp sina vapen, sedan gick de in i huset. jag hörde inte så mycket, men efter ett tag kom de ut, med pappa som hade handbojor på sig. "You are under arrest for killing a woman" sa en av poliserna till pappa. De knuffade honom mot polisbilen. Pappa blev inknuffad i baksätet. innan en av poliserna stängde dörren sa han "If it wasn't for that little girl, he'd probably get away with this". Då ändrades pappas ansiktsuttryck, från förvåning till ilska, och det var då jag förstod. Han visste att jag hade ringt polisen och han tänkte döda mig. Polisbilen med pappa i åkte iväg. Jag kröp fram från mitt gömställe. "There she is!" sa en av poliserna som var kvar och tittade mot mitt håll. "Her dad is in jail, her mum is dead, what should we do?" frågade en annan polis. "Well, she's supposed to have an aunt here in Doncaster, she can live there" svarade polisen som hade märkt mig. Poliserna kom emot mig. "You'll live with your aunt untill your dad comes out of jail, if he has changed of course" sa en av poliserna. Jag nickade. De följde med mig in för att packa mina saker. Sedan fick jag åka i en polisbil hem till min moster. Där bodde jag i 3 år. Alla i min klass tyckte synd om mig och allt som hade hänt mig. Jag hade det bra hos min moster den tiden jag bodde där. En dag, när det hade gått 3 år ringde telefonen och min moster svarade. "Dad will be out from jail today. He has changed and you'll go home and live with him" sa hon när hon hade lagt på. Jag nickade. Jag var inte säker på att han verkligen hade ändrats, men jag gick med på att åka hem iallafall. Så morgonen därpå packade jag mina saker och åkte hem. "bye Mary, i'll miss you" sa jag innan jag gick ut ur min mosters, Marys, bil och gav henne an stor kram. "I'll miss you too, honey" Sa Mary. Jag gick ur bilen och stängde dörren. Mary åkte iväg och nu fanns det ingen återvändo, jag skulle möta min farliga, men kanske även normala, pappa. Jag knackade på dörren och pappa öppnade jättefort, det var som att han hade stått och väntat på mig hela morgonen. "Hi" sa jag lite tveksamt. Han svarade inte. Han tog ett stenhårt grepp om min arm,som gjorde jätteont, och drog mig uppför trappan. "stop it! it hurts so much!"skrek jag. Han svarade inte på det heller. När vi hade kommit till mitt rum knuffade han in mig i rummet, stängde och låste dörren. "why did you do that? I was going to give you a quick, and not painfull at all, dead. But after what you did you don't deserve it anymore. I'll give you a very slow and painfull dead. I will hurt you so much that you will beg me to die, but I won't let you die that easy. You deserve it. You aren't as smart as you thought. You thought everything would be fine if you called the police, but you were wrong. This is what you get for being so stupid" Sa han och tröck mig mot väggen. Han hade lurat oss allihop. "W-why did you even kill mum? You're a sick bastard!" Sa jag argt. Han blev rasande över det jag sa och tröck mig ännu hårdare mot väggen. Det gjorde riktigt ont. "you'll regret that!" skrek han på mig. han slog mig ragt i ansiktet och jag började blöda näsblod. Det gjorde så ont. Jag grät. Han slog mig i magen. Han gick sedan, men han hade låst in mig på mitt rum. Såhär skulle mitt liv se ut ändå tills han skulle döda mig. Dagarna gick och jag hade ständiga blåmärken och sår. Inga i klassen trodde mig när jag berättade allting. De trodde bara att jag ljög för att jag ville ha uppmärksamhet. Därför förlorade jag alla mina vänner. Jag hade inte en enda. Jag blev inte bara misshandlad hemma, jag blev mobbad i skolan också. Jag fick aldrig mat och därför var jag extremt underviktig också. Ingen brydde sig längre om mig. Mary visste inte hur det egenltigen låg till, hon trodde att jag hade det jättebra. Men det var snarare tvärt om. Jag hatade mitt liv och ville bara dö. Pappa hade rätt. Jag skulle till slut be om att få dö. Så höll det på i 7 år. Men en dag, då blev allt som värst. "Tomorrow, I'll take your innocence" sa pappa. Han hade aldrig våldtagit mig förut, men jag hade alltid fruktat att den dagen skulle komma. Jag ville inte förlora min oskuld när jag bara var 17 år. Och speciellt inte till pappa. Jag hade bestämt mig. jag skulle rymma. Den dagen planerade jag allting. Jag väntade på att natten skulle komma innan jag påbörjade det mest riskabla jag har gjort i hela mitt liv, rymma från en mördare.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Lite spänning ;) Tror ni hon kommer lyckas att rymma? Jag vet inte om ni tycker att kapitlet är kort, men jag satt och skrev i nästan en timme och jag visste inte riktigt hur jag skulle skriva, men jag hoppas ni gillar det Cx

Hej! Som jag sa ska jag börja skriva en fanfic ;) kommer inte skriva så mycket i början då jag inte har några idéer än :3 men jag har några och därför ska ni få lite nu :) enjoy! c:
-----------------------------------------------

Jag frös. Jag skakade. Jag var hungrig. Jag hade ont i armen. Jag visste inte vart jag var eller varför jag var där. Jag satt ihopkrupen mot en av Englands många telefonkiosker. Det var ganska sent och inga människor ute. Jag var helt ensam och säker på att detta var slutet på mitt liv. Sedan kom minnet. Alla minnen från allt som har hänt mig i mitt liv. Alla de hemska saker som jag äntligen har lyckats fly från. Jag ska nu berätta vad som började i mitt liv för 10 år sedan.
Jag hade slutat skolan för dagen, jag gick i första klass och jag tyckte allting var så spännande. Jag skuttade hela vägen hem från skolan. Jag tänkte att jag skulle överraska min mamma och pappa så jag öppnade dörren tyst och gick in i mitt hus. Jag hörde ett skrik, det kom från övervåningen. Jag gick tyst upp för trapporna och kikade in genom dörren, till mammas och pappas sovrum, som stod på glänt. Jag såg pappa hålla en kniv i handen och jag såg blod på golvet, och en blodig hand. Det var inte pappas, utan... Mammas. Jag förstod att jag aldrig skulle få träffa mamma mer (levande), men jag visste att jag behövde göra något. Jag gick ner för trappan igen, tyst men fort, och tog telefonen. Jag slog in '911' på den och ringde. "Hello, what's your emergency?" Sa en Kvinna i telefonen. "I think my dad killed my mum" svarade jag, men tyst. "Where are you?" Frågade kvinnan. "Flower street 17, Doncaster" svarade jag, fortfarande mycket tyst. "We'll send polices as fast as we Can" svarade kvinnan. "Okey, bye" sa jag, återigen, tyst. "Bye, and be careful" sa kvinnan och jag la på. Några minuter senare kom poliserna.

----------------------------------------------

Så, vad tyckte ni? :) jag är för trött för att skriva resten av vad som hände då nu :3 men jag ska skriva imorgon, jag lovar :) hare bra, ses c: