Varför förlorar jag alla läsare? :C Är novellen för dålig? :c Är jag för konstig? :C Snälla säg vad det är för fel :C Jag ska uppdatera snart igen men jag har för mycket läxor ibland :C Men skulle uppskatta om ni berättar vad felet är så bättrar jag mig :3 Hare bra så länge ;3 Och glöm inte att jag är Batman :3

DÅÅÅÅ KOMMER STUNDEN VI ALLA HAR VÄNTAT PÅ: DEL 6!! :DDD Förlåt om jag är så himla överdriven men är så himla glad (idag också men idag vet jag varför) FÖR JAG HAR FÅTT 1D STÅPLATSBILJETTER TILL DEN 14 OCH DET BETYDER ATT JAG SKA GÅ BÅDE DEN 13:E OCH DEN 14:E! :D vill inte skriva mer om det, då det finns vissa som inte fick gå och sånt :3 Men nu ska jag iallafall skriva^^

------------------------------------------------

Jag och Fizzy gick runt på alla gator och tittade efter intressanta butiker. Vi gick in i rätt många men jag köpte inte mycket, Fizzy köpte nästan allt hon provade (vilket var väldigt mycket). "Look, Chanel" Sa Fizzy och pekade på en affär lite längre bort från där vi stod. "You haven't bought that much yet, you really need something" Log fizzy. Jag nickade. "So let's try chanel" Fortsatte hon. Vi hade gått runt i stort sett hela dagen och jag orkade inte mer nu, men jag behövde ju trots allt mer kläder, så jag fortsatte. Vi gick in på channel och tittade runt lite. Jag hittade en jättesnygg, glittrig, svart klänning. Den var tajt från midjan och uppåt och sen från midjan och ner var den jättefluffig. Jag älskade den. Fizzy såg att jag kollade på den och kom närmare mig. "That would look awesome on you" Log hon. "Thanks" log jag tillbaka. Jag hittade en i storlek XS, den skulle nog sitta bra på mig. Jag tog med den till en provhytt och testade den. Jag tittade mig i spegeln, och den satt riktigt bra, förutom att den var lite för stor över brösten, och även lite överallt. Men jag bestämde mig för att den storleken var bra iallafall, för jag kanske skullle växa lite nu när jag kan få mat och sånt igen. Fizzy satt utanför provhytten och väntade på mig. Jag öppnade dörren och gick ut. "Wow, you look amazing in that" Log Fizzy och jag kunde inte låta bli att le jag med. "Oh, you have a lot of scars on your arms, does it hurt?" Sa Hon sedan och hennes leende försvann. "No, but The scars on my heart hurts a lot and I don't know if they heal again, never. Maybe some of them, but not everyone" Sa jag, samtidigt som en ensam tår rann nerför min kind. Jag torkade bort den fort och tror inte att Fizzy märkte något. "Aww, come here" Sa hon och gav mig en stor kram. "We'll buy that dress for you and maybe some of your scars will be healed?" Fortsatte hon och log. Jag nickade och log stort jag med. Jag bytte om till Fizzys kläder som jag hade lånat och sedan gick vi och betalade klänningen. Den var riktigt dyr men Fizzy tyckte att jag var värd det. Jag kunde inte fatta hur otroligt omtänksam hon egentligen var. "Let's by you some matching shoes to the dress" Sa hon jätteexalterad, till och med mer exalterad än vad jag var. Jag fnissade till lite och det fick Fizzy att också börja fnittra. Vi gick längs en gata och Fizzy stannade utan för en affär som hette "1D world". "Look! 1D world is in London now" Sa Fizzy och drog mig in i affären. Då förstod jag vad "1D world! var för något. Det var någon affär där man kunde köpa One Direction saker, och jag förstår att Fizzy ville det då Louis är med där. "I just need to buy an "I love Louis" T-shirt" Sa hon. "Haha, of course you do" Log jag. "You need an "1D loves me" t-shirt" Fnissade hon. "I'll buy one for you" Fortsatte hon sedan och vi började skratta lite. En grupp med tjejer pekade på oss och pratade med varandra. De kom fram. "Hi, aren't you Fizzy?" Frågade en. "Yeah" Svarade Fizzy. "OMG OMG I WISH I WAS YOU YOU ARE SO LUCKY CAN I TAKE A PICTURE?" Sa en och var på väg att skrika. "Of course" Svarade Fizzy och tog en bild med var och en av tjejerna. "Can you tell Louis I love him the next time you meet him?" Frågade en av tjejerna, hon hade börjat gråta. "Of course" Log Fizzy. Tjejen log stort. "Good bye, and you are really beautiful Fizzy and you should be proud of your life" Sa hon och log ännu större. Hon och hennes tjejer gick iväg. Fizzy köpte tröjorna och sedan gick vi därifrån.  Vi gick en i nån skoaffär där jag köpte ett par svarta klackskor. Efter det var vi jättetrötta och bestämde oss för att åka hem. Vi gick på bussen och åkte hem. Jag hade tydligen somnat på vägen hem. Vi kom hem till Fizzy och när vi kom dit ramlade vi ihop på hennes säng och "dog". Jag hade köpt en del tröjor, en del byxor, klänningen, skorna, några andra par skor och 1D loves me tröjan. "Oh wait, I forgot. I bought one more thing to you at 1D world" Sa Fizzy och tog fram något ur en av hennes 1000000 påsar. Hon ceklade ut den och det var en stor, röd "onepiece" som det stod one direction på. "Now, you are a real directioner" Skojade hon och gav mig onepiecen. Den verkade riktigt skön så jag tog på mig den, och den satt jättebra. Hon tog ur en blå ur sin garderob som hon tog på sig själv. Vi båda log stort. Vi packade upp resten av våra grejer och jag fick en låda att lägga allt i. Vi gick ut ur rummet och in i köket, där alla satt och åt. "Nice clothes gurls" Sa Louis och log. "Thank you, you too" Fnissade Fizzy. Då tittade jag på Louis och såg att han inte hade någon tröja på sig. Han tittade också ner på sin bara överkropp. "Oh yeah, it's very nice" Sa han och alla började skratta. Jag och Fizzy satte oss vid bordet och började äta vi med, vi var verkligen vrålhungriga. Det kändes som att jag aldrighade ätit mat förut, för jag åt och åt och åt, det kändes nästan till och med pinsamt för att jag åt så himla mycket. Till slut var alla klara. Tiden gick och till slut blev klockan 9 och det var ingen idé att hitta på nåt speciellt. Niall, Liam, Harry, Zayn, Danielle, Perrie och Alexie skulle hem, så jag, Louis och Fizzy bestämde att vi skulle titta på Mama. Vi poppade popcorn, satte oss i soffan och startade filmen. Fizzy vart jätterädd och vägrade se mer efter typ en halvtimme. Hon tröck ansiktet mot min axel så hon inte skulle behöva se, och så småningom somnade hon. Jag tyckte också att filmen var asläskig, men jag bestämde mig för att se hela ändå, vilket jag gjorde. När filmen var slut var klockan nästan 11. Det hade varit en lång dag idag och jag var trött, så jag bestämde mig för att sova. Inatt skulle jag sova i gästrummet. "Good night" Sa jag till Louis medan jag försiktigt lyfte bort Fizzys huvud från min Axel och la en kudde under det. "Nighty" svarade Louis och jag gick bort till gästrummet. Jag tog av mig mina byxor och strumpor, sedan la jag mig i sängen. Jag somnade nästan direkt och sov hela netten utan några som helst mardrömmar, konstigt nog. Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in genom fönstret. Jag tittade ut och himlen var helt klarblå och jättevacker. Jag tittade på klockan, den var 8. Jag kunde lika gärna gå upp. Jag gick till köket där Johannah gjorde frukost. "Good Morning" Sa hon och log stort. "Good morning" Svarade jag och log stort jag med. "Here you are som tea" Sa Johannah och gav mig en kopp med te. Det luktade underbart. Jag gjorde en macka som jag åt tillsammans med teet. Daisy och Pheobe kom in i köket. "Good morning, what are we going to do today?" Frågade dom. "We are going to visit your grandma and Louis will get to meet Eleanor, but don't say anything to him, it's a secret" Svarade Johannah. "Ok, Will April go with us?" Frågade Daisy. " If she want to, do you wan to April?" Frågade Johannah mig. Jag var faktiskt lite trött idag och ville ha lite ensamtid, sen ville jag inte heller störa deras lilla "familjetid". Eftersom att Louis aldrig verkar vara hemma borde de få vara med honom nu när han väl är det. "I don't know, I think I'll stay home, because I'm very tired and I don't want to "disturb" your time with the family" Svarade jag. "Okey, you don't need to go with us if you don't wan to" Sa Johannah och log stort. Hon verkade vara en så förstående mamma.  Dagen gick och nu skulle de åka till Johannahs föräldrar. Jag hade fått tillåtelse att göra i stort sett vad jag kände för i huset. Jag visste att de hade en massa instrument i källaren och besyämde mig för att tillbringa dagen där.

Louis Perspektiv

Vi satt i bilen påväg till mormor och morfar. Just idag hade jag inte så stor lust att åka dit, men jag gjorde det iallfall för att vara snäll. Min telefon vibrerade och jag tog upp den. Det stod 'Nialler' på skärmen. Jag låste upp telefonen och gick in på sms appen för att läsa vad han hade skrivit. 'Hi Lou! You and your family aren't home. right?' Läste jag. Jag skrev 'Yeah' Och tryckte på skicka. Kort efter det skickade Niall 'Ok, The boys and their girlfriends are here and I need some alone time to try to write some songs for the new album, can I borrow your house?'. 'Yeah, of course. April are home but I don't think she mind at all' Svarade jag. 'Thanks' Svarade Niall.

Niall's perspektiv

April. När Louis skrev att April var hemma tog mitt hjärta ett stort skutt. Det är något speciellt med April, hon är underbar. "Bye guys, I'll be at Louis house writing some new songs!" Ropade jag och gick ut genom dörren. Jag tog min bil och åkte till Louis hus. När jag kom till dörren hörde jag en massa ljud från en gitarr. Det lät riktigt bra. Jag knackade på dörren. Gitarren tystnade och jag hörde fotsteg. Dörren öppnades och jag möttes av två ljusblåa, härliga ögon och ett stort leende.

-----------------------------------------------------

Så det var kapitel 6! C: Förlåt om det tog tid och blev kort, men jag fick ju mina parkettplatser till den 14:e idag och har freakat ur hela kvällen C: NÄsta kapitel blir bättre hoppas jag C: God natt <3

HAAAAY GUYS! :D Nemen xD Är Bara så HIMLA glad för jag ska äntligen skriiiva :DD Lalalalallala AHAHAH är såååå himlaa överdriven idag cx Har ingen aning om varför jag är så himla onödigt glad, eller jo, JAG HADE MUSIK IDAG OMG OCH JAG ÄGDE TRUMMORNA! <33 Ska inte skryta nu, förlåt ;-; Men älskar musik så hiiimla mycket och vill lära mig att spela gitarr och trummor C: Och sen så fyller jag år snart och omg är så himla glaad för det meee :D Men nu ska jag iallafall sluta tråka er och skriva del 5 C: Men jag vill att ni lyssnar på denna låt när ni läser C: Enjoy! C: (Om Daisy, Pheobe, Lottie eller Fizzys åldrar kommer med kanske det inte är dom riktiga, fast det kan va det, då jag vill att dom ska va lite äldre än vad dom är irl xD men det är ju liksom en novell och inte verkligheten så det spelar väl ingen roll, eller? :3)

-----------------------------------------------------------------------------------------

Idag skulle jag åka med Fizzy och handla kläder. Jag behövde verkligen nya, jag menar jag kan inte ta Fizzy:s kläder hela tiden och jag hade ju bara en tröja och den var helt täckt av blod, men ändå ville jag inte göra det här. Jag menar, jag fick ju redan bo här, de skulle inte behöva göra mer för mig, de har inte ens nåt att göra med att jag inte har någonstans att bo. Jag sa till Johannah att jag skulle skaffa jobb så fort som möjligt, betala tillbaka alla pengar jag har använt och sedan hitta en egen lägenhet, men Johannah vägrade gå med på det. Hon sa bara att pengar är inget problem för dom och hon skulle gärna vilja ha mig som en "familjemedlem". Men jag ville ge henne för mycket besvär eftersom att hon snart har 7 barn. Såklart skulle det kännas riktigt skönt att få ha en familj som älskade en och som brydde sig om en, men det kändes bara inte bra att dom skulle ta hand om mig och betala allting för mig. Men ändå skulle det vara riktigt svårt att "lämna" Fizzy, på bara en dag har vi utvecklat en jättebra vänskap som jag absoulut inte ville förlora. Fizzy var ju trots allt en av de första riktiga vännerna jag har haft på länge. Så klart skulle det vara jättesvårt att lämna Johannah, Daniel, Pheobe, Lottie och Daisy också, men jag kände ju inte dom lika bra som Fizzy. Fizzy är liksom en av de personerna som verkligen bryr sig om allt och alla, hon är så himla omtänksam. "Are you ready to go?" Frågade Fizzy exalterad. "Yeah" Log jag. Fizzy log stort tillbaka. 

*Några minuter senare*

"Have you been on a double decker before?" Frågade Fizzy när vi hade gått på bussen. "Actually, yes. But I've forgot how it feels" Svarade jag. Vi skulle hela vägen till London och bussresan skulle ta en stund. Det var så himla coolt att titta på allting som vi åkte förbi. Jag hade inte sett något annat än hemma och skolan på jättelänge. Det var så himla skönt att äntligen få se mer av England igen. Det var så himla skönt att jag just slutat skolan och att jag just hade blivit fri. Det var nu det nya livet skulle börja. "April, the boys will have a concert there in a couple of days" Sa Fizzy och pekade på en stor arena. "And after that they will leave to Sweden, Norway and Denmark to continue their tour" Fortsatte hon. "Don't you miss Louis while he's gone?" Frågade jag Fizzy. "Of course I do, he's my only brother. But I have Daisy, Pheobe and Lottie, mum too of course so I'm fine. We go on their concerts some time also. Everyone are so proud of Lou, he does what he loves and it has always been his biggest dream to be a famous singerm and he did it. We are really proud of him" Svarade fizzy och log stort. "But, what's your biggest dream? What do you want to be?" Frågade jag Fizzy, jag var riktigt nyfiken. "Well, I want to be an actress, but I don't know actually. It seems to be a bit annoying with all the paparazzis and stuff" Svarade hon. "But belive me, if you love what you do, you wont care that much about the paparazzi's" Log jag. "Haha ok, but what do you wnat to be?" Frågade Fizzy mig. "A drummer or a guitarist I think" Svarade jag. "Awesome, I didn't know you could play drums or guitar, but I bet you're pretty awesome at it" Log Fizzy. "I do play them, and I love to do it. It has always been my favourite thing to do. Everytime when I'm sad I play a bit on my guitar and I feel a lot better" Log jag. "But I had to leave my guitar at home" sa jag sedan. "Oh! I wanna hear some time, we have a lot of instruments at home. And I'm sorry that you had to leave your at home" Svarade Fizzy. "I'll show you some time, I promise" Log jag. "Pinky promise?" Skrattade Fizzy. "Sure" Sa jag och skrattade jag med. Vi gjorde pinky promise på det och pratade sen om en massa fler saker. Vi var framme vid London efter ett tag. "Wow, I haven't been in London in sooo long! This feels so weird" Sa jag och var riktigt exalterad på att äntligen få se London igen för första gången på jag vet inte hur länge. "Haha, you're jusy like a little kid that comes to a tivoli" Fnissade Fizzy. "I know! But this is so awesome!" Sa jag. Jag förstod att det skulle vara roligt att se mig just nu, mina ögon var säkert lika stora som fotbollar. Det här skulle bli en asgrym dag.

--------------------------------------------------------------------

Ledsen att det blev kort, men jag hann inte skriva! :C Ska skriva mer imorgon, jag LOVAR och ska försöka göra ett ännu längre kapitel då också C: Hoppas ni lyssnade på låten C: och ser ni att jag har ändrat muspekaren på bloggen föressten? C: Aja, ses C: Baiiii <33

Ledsen att jag inte har skrivit nåt idag, men har haft fullt upp med läxor :c ska försöka skriva nästa del imorgon och hoppas att ni kan klara er med den här fina bilden så länge c:

Då kommer del 4 C: Kommer inte ha några bilder och kommer sluta med "Vad har hänt" grejen C: Som jag sa då alltså kommer inläggen se annorlunda ut tills jag har bestämt mig helt hur dom ska se ut C:

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Aprils perspektiv

Fizzy verkade riktigt trevlig och jag gillade henne. Hon tog tag i min friska hand och tog med mig upp för trappan. Det var fullt av folk där och alla pratade huller om buller. "Everyone, This is April" Sa Fizzy. "Hi April" Sa allihopa. Jag vinkade blygt och sedan började prata om allt de pratade om innan igen. "Well they aren't so social" sa Fizzy och började skratta. "Come here I'll take care of your arm" Sa hon sedan och tog mig till badrummet. Jag fick sätta mig på en bänk och Fizzy tog fram en massa saker. "This can hurt a little bit" Sa Fizzy och tog tag i någon trasa. Jag nickade. Jag hatade smärta, det är den värsta känslan som finns. Då brännde det till vid såret. "Ouch" Mumlade jag. "sorry" Sa Fizzy. Jag började vänja mig lite vid smärtan. "Done" Log Fizzy. Jag log tillbaka. Hon tog fram ett bandage som hon lindade runt mitt sår. "Thanks" Log jag. "No problem. I didn't want the boys help you, everything would be such a mess" Fnissade hon. Jag började också fnissa. Fizzy tog undan alla saker och jag hoppade ner från bänken. Min t-shirt och min tjocktröja var helt blodiga, eftersom att jag hade tagit av dom för att linda runt såret. "I'll get you some clothes, but umh you're so tiny and I don't know, maybe you can wear my clothes? Because Lotties clothes are to big for you I think" Sa hon osäkert. Jag nickade. Hon försvann ut ur badrummet och kom tillbaka någon minut senare med famnen full av tröjor och linnen. "I didn't know what you wanted so I took a couple of things that you can try" Log hon. Jag log tillbaka och tog en ljusgrön t-shirt som jag testade. Den satt perfekt. "It looks really good on you" Log fizzy. "Thanks, but I think it looks better on you" Log jag tillbaka medan jag vred och vände på mig framför spegeln. "Are you ready to meet the others? Daisy and Pheobe will be very happy to meet you" Fnissade Fizzy. "Yeah" svarade jag. Vi gick ur badrummet och in i vardagsrummet där alla satt och pratade. "Hi" Sa jag blygt. "Hi April" svarade alla samtidigt. "April, can you tell us why we found you on the ground and why you said you dad should kill you?" Frågade Louis. "Sure" Svarade jag och berättade allting. JAg berättade hur det var att komma hem den där dagen, hur lurad jag blev av pappa när han kom ut ur fängelset, hur hemska de senaste sju åren hade varit, Att alla mina vänner hade lämnat mig. Allting verkligen. "Wow, It seems like you've been trough a lot" Sa Liam. Jag nickade och började kännsa hur tårarna rann ner för mina kinder, och till slut gick inte tårarna att kontrollera längre. Jag grät och grät och grät. Tillslut kände jag hur någon kramade om mig. Jag tittade upp och såg Louis mamma. "Everything will be fine" Log hon. "You can stay here as long as you want to" Fortsatte hon. "Thanks" Sa jag mellan mina snyftningar. "Do you like tea?" Frågade hon. Jag nickade. "Fizzy can you make a cup of tea to April?" Frågade hon Fizzy. "Of course" Log Fizzy. "Thank you" Snyftade jag. Några minuter senare var min kopp te klar. Jag fick sitta i en fåtolj och dricka den. Den var riktigt god och uppfriskande. Efter jag hade druckit koppen med te kände jag mig mycket bättre. Kvällen gick och jag lärde känna alla riktigt bra. Jag tyckte om alla förutom en person, Alexie. Hon var bara så falsk och verkade inte bry sig om nån annan än sig själv. Jag fick till och med reda på att Niall, Liam, Harry, Zayn och Louis var med i ett band som hette One Direction. De verkade vara kända över i stort sätt hela världen. Jag fattar inte hur jag inte ens har hört talas om dom förut. Slår vad om att Alexie bara är med Harry för att han är känd, det skulle inte förvåna mig. Fler och fler började gå och lägga sig nu, jag bestämde för att lägga mig jag med. Jag skulle sova i en av sofforna. Hela vardagsrummet vart fullt med madrasser, det var där alla gäster sov. Niall hade offrat sin plats i soffan till mig, vilket var väldigt snällt av honom. Jag var en av dom sista som gick och la mig. Men när jag hade lagt mig ner kunde jag inte sova. Alla hade somnat och klockan var typ 3. Himlen var helt stjärnklar och jag bestämde mig för att gå ut och få lite frisk luft. Jag smög tyst ut ur vardagsrummet och ut på trädgården. Jag la mig ner i gräset och tittade upp mot himlen. Den var jättevacker. Jag hörde fotsteg men orkade inte bry mig. "Nice sky, isn't it?" Hörde jag en irländsk röst säga. Det var Niall, det visste jag. Både för att jag kände igen hans röst och för att jag också hade fått veta att han var från Irland- "Yeah" Svarade jag. Han kom och la sig bredvid mig. Jag la mitt huvud på hans bröstkorg och hörde hans hjärta slå, lite fortare än vanligt. Han hade ingen tröja på sig och han var jättevarm och det gav mig rysningar i hela kroppen. Vi låg tysta en stund och kollade upp på himlen. Till slut somnade jag. Jag hade mardrömmar den natten. Alla var om pappa. Just när pappa skulle hugga mig med en kniv ( i drömmen) vaknade jag. Jag var helt svettig och andfådd. Det var fortfarande natt. "Nightmare?" Frågade Niall. "Yeah" svarade jag tyst. "Go back to sleep now. I'm here and nothing can hurt you" Viskade han i mitt öra och med de orden kände jag mig trygg. Jag somnade igen och den har gången sov jag hela resten av natten utan några som helst mardrömmar. Jag vaknade nästa morgon av att jag hörde fågelkvitter. Jag öppnade ögonen och solen sken mig rakt i ansiktet. Det var en härlig känsla. Jag tittade upp och mötte Nialls perfekta leende och hans havsblå, underbara ögon. "Good morning" Sa han. "Good morning" försökte jag säga men allt blev en enda stor gäsp. "How long have you waiting for me to wake up?" Frågade jag sen. "I don't know, but I promised you that I would be here with you and I keep my promises" Log Han. "Ok" Log jag tillbaka. Vi bestämde oss för att gå in i huset. Vi gick in i köket och där satt Louis mamma, Johannah. "Hi" log hon. "good morning" log jag och Niall tillbaka. "Is anyone awake?" Frågade jag Johannah. "No it's just the three of us" svarade hon. "Ok" Sa jag. Jag och Niall bestämde oss för att äta frukost. Vi gjorde varsin skål med mjölk och cornflakes. Vi satt och åt och pratade jättelänge. En efter en började de andra vakna. Jag log varje gång jag tänkte på vad som hänt under natten och Jag skulle aldrig glömma den, det var en av de bästa någonsin.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt att delen blev så kort, men jag hoppas ni gillade den iallafall! C: Har skrivit på den i typ lite mer än 2 timmar cx Men jag hade verkligen inga idéer. Jag tror att inläggen kommer se ut såhär från och med nu C: God natt, sov så gott Klicka här

Hade 18 st som var inne på bloggen igår, yeey! :D Men iallafall JAG HAR BLIVIT FÖRÄLSKAD I EN TJOCKTRÖJA <3 Som ni kanske märkt ser delarna i No one gives a damn about me, except from you olika ut. Det är för att jag inte riktigt bestämt mig än hur det ska vara :3 Men jag kommer inte ha bilder i inläggen tror jag, det blir för ansträngande för mig xD Så alltså kommer delarna se lite olika ut ända tills jag har bestämt mig C: Är så glad för jag har biljetter till 13 och 14 juni C: Vi får se om nästa del kommer upp idag eller imorgon C; Jag börjar ju skolan imorgon och det är alltid jättemycket och jag slutar sent och såna grejer (Med sent menar jag inte 3, utan 4). Men vi får se hur det blir C: Och glöm nu inte att trycka HÄR och gå in på en av världens bästa fanficbloggar C: 

Heej! Här kommer ett litet bloggtips :) Jag älskar fanficen som är pågående just nu, jag ger den  5 av 5 Kevins :D Skulle uppskatta om ni läste, mwihiihihihiihi >:3

They Don't know about us

Catherine Darkness är en 18 årig tjej som har flyttat till London under sommaren med sin kompis Sophie. Catherine åker dit för att hon blivit erbjuden ett jobb på Starbucks som hon bara inte kan säga nej till.Medan Sophie åker dit för att få träffa Harry Styles i bandet One Direction.Men en kväll efter konsertens gång så krockar Catherine bokstavligen in i Harry och hennes förhållande med honom blir allt annat än enkelt..               

                                     Tryck på länken C:

                             1dfanficsworld.blogspot.com

Då kommer del 3 C: Är inte så säker på om kapitlet kommer bli långt eller inte, men vi får se C: Förresten ska jag börja göra inläggen lite annorlunda tror jag C:

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Detta har hänt: *fortfarande flashback* "Tomorrow, I'll take your innocence" sa pappa. Han hade aldrig våldtagit mig förut, men jag hade alltid fruktat att den dagen skulle komma. Jag ville inte förlora min oskuld när jag bara var 17 år, och speciellt inte till pappa. Det var då jag bestämde mig. Jag skulle rymma. Den dagen planerade jag allting. Jag väntade på natten för att kunna göra det mest riskabla i hela mitt liv, rymma från en mördare.

Jag hade tagit på mig en grön tjocktröja och ett par gråa mjukisbyxor och gjort en slarvig fläta av mitt långa, blonda hår. Jag hade listat ut hur man kunde klättra ner från mitt rum till marken, för det var ingen idé att ta dörren eftersom att pappa hade låst den. Jag skrev en lapp som jag sedan lämnade på min säng, 'I can play that game too -Your little and "stupid" daughter xx' skrev jag på den. Jag lämnade min telefon i rummet för att jag visste att pappa skulle kunna spåra den och hitta mig om jag hade den med mig. Jag är inte så dum som pappa tror. Jag väntade en stund för att vara helt säker på att pappa sov. Jag kunde inte riskera något, då kunde hela planen förstöras och mitt liv kunde bli ännu värre än det redan var. Jag hörde snarkningar från pappas rum och var nu redo att fly till ett bättre liv. Jag öppnade mitt fönster och märkte att det duggade lite därute, men lite regn skulle inte hindra mig från att fly. Jag satte min ena fot i ett litet hål i väggen strax under fönstret. Jag hittade ett till litet hål att sätta den andra foten i. Det gick ganska bra att klättra, men efter ett tag hörde jag min sovrumsdörr öppnas. Jag hörde fotsteg. "Damn it" sa jag tyst för mig själv. Fotstegen kom närmare fönstret och till slut såg jag pappa. "You didn't think about close the window? you stupid little bitch. I wont let you escape before I take your innocence" Log pappa ondskefullt. "You'll never get my innocence!" skrek jag och försökte klättra fortare, och det gick rätt bra om jag ska va ärlig. Pappa försvann från fönstret och jag visste precis vart han skulle. Han fick inte hinna före mig ner så jag klättrade fortare. Just när jag nuddade marken låstes ytterdörren upp. Jag började springa. "You wont get away!" Jag svarade inte, utan fortsatte bara att springa. Jag kände en brinnande smärta precis under axeln. Jag såg en blodig kniv ligga på marken framför mig. Då insåg jag vad som kan ha hänt. Men jag hade inte tid att titta hur illa armen var. jag kom till ett högt staket som jag snabbt klättrade över. Armen värkte och jag kunde inte hålla tårarna inne, de strömmade ner för mina kinder. Pappa var inte lika snabb över staketet och jag fick lite försprång, men han var mig fortfarande hack i häl. Jag hörde att pappa blev mer och mer andfådd. "You got away this time, but I will find you and I will kill you" Ropade han efter mig, hans fotsteg blev tystare och tystare. Jag sprang in på några till gator till och till slut vågade jag titta bakåt och såg då att pappa inte följde efter mig längre. Jag hittade en rätt tom gata. Där stod det en telefonkiosk. Jag bestämde mig för att sätta mig och vila emot den. Jag tittade på min arm, den värkte riktigt mycket. När jag såg såret höll jag på att svimma, det var blod överallt och såret var riktigt djupt. Jag vart äcklad och ville inte titta på det mer. Jag hade varit vaken länge den här dagen och var jättetrött. Jag somnade.

*Slut på flashback*

Då hade jag alltså vaknat. Det spöregnade och jag frös, hade ont i armen och jag grät. Jag kom ihåg allt som hade hänt och trodde då att detta var slutet på mitt liv. Jag trodde att jag skulle frysa ihjäl, eller att pappa skulle hitta mig. Det var då jag såg en skugga. "Dad" viskade jag. Nu skulle mitt liv bli ett rent helvete. Pappa hade hittat mig. Det här kunde inte vara sant. Mitt liv kunde inte sluta såhär.

Louis Perspektiv

Jag, Niall, Liam, Zayn och Harry var hemma hos min familj och hälsade på. Min mamma har just fått reda på att hon är gravid med tvillingar. Det ska bli kul med nya syskon, men jag hoppas att en av dom är en kille, då jag inte har någon brorsa. Vi var riktigt många hemma hos oss, det var inte bara min familj och killarna, utan det var Zayn's flickvän Perrie, Liam's flickvän Danielle och Harry's flickvän Alexie också. Ska jag vara ärlig så gillar jag inte Alexie. Det är inte för den där 'Larry Stylinson' grejen, jag lovar, utan det är bara nåt som känns fel med henne, men jag vet inte vad bara. Men jag är Harrys bästa vän,så det är ju klart att jag stöttar honom. Men ingen av killarna (förutom Harry) gillar henne så mycket faktiskt, men vi säger inget till Harry, för han har äntligen hittat en tjej som han är lycklig med. Nu är det bara Niall kvar som inte har någon flickvän, jag har en, Eleanor, men hon kunde inte komma idag, vilket var synd för jag har inte träffat henne på evigheter. Vi försöker hjälpa Niall att hitta en tjej som är speciell för honom, men han säger alltid att hans prinsessa är på väg, han måste bara vänta på henne. Men iallafall tänkte jag och Niall att vi skulle ha lite "grabbtid", så vi tänkte att vi skulle gå ut ett tag. Men det gick inte så bra eftersom att alla mina systrar ville följa med. "We need some boy time, girls" Sa jag. "But c'mon, you see each other everyday! and we haven't seen you for like hundred years!" Sa Fizzy. "well, okey, you are right, I see them almost everyday, but Niall hasn't got a girlfriend you know, and he needs to get away from all girls for a little while. but we won't be out for long, I promise" Svarade jag. Fizzy gav med sig till slut. Jag och Niall bestämde oss för att gå på en gata där det nästan aldrig var folk, då det var för riskabelt att möta fans. Såklart älskar vi dom jättemycket, men det kan bli rätt farligt att möta för många fans om man inte har vakter. Vi gick ut och märkte att det spöregnade. Klockan var typ elva och det var mörkt, rätt kallt och väldigt lite människor ute. Vi pratade jättemycket. "Niall, how do you describe your 'dream princess'? I mean, how does she looks like? How's her personality?" Frågade jag, för jag tänkde inte ge upp, jag tänkde hjälpa Niall att hitta sin 'prinsessa'. "Actually, I don't know. But when I meet her, i will now if she's my princess or not" Log Niall. Dåså, då är det bara att testa med alla tjejer man kan få tag i, och sen är resten upp till Niall. Vi kom till en helt öde gata, eller inte helt öde. Vi såg någon sitta ihopkrupen mot en telefonkiosk. "I'll go and see if that person is ok" Sa jag till Niall och gick närmare telefonkiosken. "Don't kill me" viskade personen som satt vid telefonkiosken. "Why should I?" frågade jag, lite förvirrad. "I- I'm so sorry, I- I thought You were D- dad" Sa Personen lite högre och jag hörde på rösten att det var en ung tjej. "Why does your dad want to kill you?" Frågade jag. "umh.. Well, It's a long story" Svarade tjejen och hennes röst darrade, hon hade troligen gråtit. "Niall come here" Sa jag. Han kom och ställde sig bredvid mig. "Do you need help and somewhere to stay over the night?" Frågade jag. Hon nickade bara. "I'll help you get up, take my hand" Sa jag och sträckte ut min hand. Hon tog tag i den och jag drog upp den. "ouch" Sa hon. "Oh, i'm so sorry, did I hurt you?" Frågade jag, en aning orolig. "No, or a little bit, but I hurt my arm and I forgot it and yeah" Sa hon. Jag nickade. "I bet you're tired and your arm hurt, we can carry you home" Erbjöd jag. "Umh, I think I can walk myself" svarade hon. "Okay" sa jag. Vi började gå hemåt. "By the way, what's your name?" Frågade Niall. "Oh, April Houston" Log hon. Både jag och Niall log vi med. Vi var utanför min familjs hus nu. Jag öppnade dörren. "We're home!" Ropade jag. Fizzy kom ner för trappan. "Hi guys! And umh, erh.." Sa hon. "This is April" Log Niall. "Ok- OMG YOUR ARM! YOU'RE BLEEDING!" sa Fizzy och kollade förvånat på Aprils arm. Och vi hade inte sett det ute, för att det var så mörkt, men gud vad den blödde. Hela axeln var täckt av blod. April såg också förvånad ut när hon kollade ner på sin arm. "Come here, we'll take care of that" Sa Fizzy och log. Hon tog tag i Aprils friska hand och tog med henne upp för trappan. Jag och Niall följde efter.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt om det är kort, men jag har skrivit i flera timmar och typ haft helt slut på idéer :3 Hoppas ni gillade det iallafall! :D hare bra, mwihihiihi >:3